TRÄNINGSTRAUMA

okej. lyssna nu. var med om något extremt igår.
skulle testa ett nytt SATS-center på Östermalm som visade sig vara SJUKT flashigt, pampigt, toppmodernt och ja, alla såg ut som små modeller som trippade runt med perfekta kroppar, muskler, kläder, frisyrer ja rubbet. själv tog jag ett djupt andetag och stapplade in i HM-tightsen, tänkte att detta blir en BRA utmaning för mitt psyke och att vidga min comfort zone.
det skulle bli en större vidgning än jag trott visade det sig....

lyckades efter mycket om och men hitta till omklädningsrummet, insåg att jag var tidig till yogan så jag letade mig några våningar upp till träningssalen så att jag skulle slippa virra runt och leta i sista sekunden. virrade sen vidare och mötte min vilsna blick i varenda gigantiskt spegel och ställde mig till sist i trygghet på crosstrainern en halvtimme. då jag glömt vattenflaska och har en kondis som är lika med noll så höll benen på att ge vika när jag väl klev av. skönt att sträcka ut lite på yogan tänkte jag, klarar mig nog utan vattenflarra ändå.

trallallalllallallalallaaaaa, frid och fröjd.

ställer mig utanför yogasalen där stearinljusenen är tända och folk mediterar för fullt. gud så mysigt det ska bli tänkte jag. men oroväckande vad lite kläder tjejerna runt mig har, bara små miniskjorts och sportbh, platta magar, låååånga ben, gigantiska vattenflaskor och stora handdukar. är det så man ska se ut här på östermalm funderade jag vidare och kikade ner på mina långa löpartights, strumpor och skor.
kände mig som en flodhäst på rödamattan, milt uttryckt, dessutom började en STARK olustkänsla gro i mig, det här känns fel....

sen gick allt väldigt fort. upp flög en dörr till en mörklagd bunker jag knappt sett, VÄLKOMNA in i värmen tjejer, NU KÖR VI, vrålade en hurtig kvinna i lika minimala kläder som resten av gänget. vänta nu, hann jag tänka och kikade ner på min biljett.... "HOTSALEN" fan fan fan. det kan väl inte vara en sån där bastusal vi ska in i?! nej nej nej då måste dom ju förvarna innan så att man har en chans att fylla på med vatten och mindre kläder och...handduk. sen insåg jag att det bara verkade vara jag som missat den lilla detaljen.

In blev vi slussade genom ett rum och sen ett till där den fuktiga hettan slog emot en som ett slag i bröstet, det låg fukt i hela luften och jag fick kämpa in andetagen. så. jäkla.varmt och KVAVT! jag blev stående helt paralyserad och var skrämmande nära en panikattack i det lilla klaustofobiska utrymmet. kämpade med att överhuvudtaget få in luft i lungorna. JAG MÅSTE UT HÄRIFRÅN var allt som fanns i min hjärna.
VÄLKOMNA TJEJER jag hoppas att alla har rejält med vatten med sig, det lär ni behöva, vi har extra hög luftfuktighet här inne idag, haha och så handduken breder ni ut över hela mattan så att ni slipper glida runt i svetten. 
KOM KOM du kan stå här bredvid mig så kör vi igång, säger ledaren som väl ser min totalt vilsna och panikslagna uppenbarelse, hon i alldeles för mycket kläder, dålig hållning, utan vatten och som får glida runt i sitt eget svett.

Den närmsta halvtimmen var sen ett enda långt kämpande för att överleva kändes det som. på riktigt. "andas, andas, så länge du andas så gott det går så klarar du dig, bara några övningar kvar". sådär försökte jag samtidigt som jag kämpade mot andnöd, droppande svett, rinnande svett, FORSANDE svett och skakande muskler. 
IDAG VILL JAG ATT NI UTMANAR ER SJÄLVA TILL MAX TJEJER, hörde jag nånstans ifrån och tänkte bara så fan heller, utmaningen är att överleva. fick koncentrera mig till max för att inte svimma de sista minuterna, hela rummet började snurra och jag försökte fokusera på en och samma fläck samtidigt som illamåendet vällde över mig.

sen var det över. jag överlevde. stapplade ut förbi dom sminkade, knappt berörda tjejerna med mitt svidande blodröda fejs av allt salt och jag lyckades ta mig till receptionen och kraxa fram "vatten" innan jag gömde mig på toaletten och svepte två fulla flaskor med vatten. vad fan hände? lever jag?
att sen tvingas gå på skakiga ben genom hela stan och åka pendel med detta explosionsröda ansikte är en annan historia.

Joråå, men det här med att testa nya grejer ska ju vara utvecklande för själen och bra på alla sätt och vis. jomenvisst. det kan ni ju lura i någon annan.

Vänliga hälsingar
Traumatiserad själ